"En underbar tid" Kjell, Johnny, J-O, Danne, Hasse & jag hade under dagen diskuterat att vi skulle gå upp till en tjärn, där några av oss hade varit förut och fiskat. Men denna gång handla det om att tillbringa en hel natt på toppen av ett berg under en bar himmel. Hasse avstod att följa med upp, på grund av att han har problem med axlar och rygg. Han tog istället en tur ut på Borgasjön för att försöka få några rödingar. Vi andra packade våra viktigaste saker och tog bilen till den stig som ringlade tog oss till toppen. Nu var det dags att under trettio minuter ta sig upp mot toppen av en stig som var smal och stenig och otroligt brant på vissa platser. Kjell tog kommandot upp för stigningen, själv hamnade jag efter i ledet på grund av några finjusteringar på ryggsäcken, men efter ett par hundra meter var jag i kapp och förbi och med bestämda kliv jobbade jag mig sakta upp för sluttningen. Det fick bli ett par stopp på de brantaste partierna för att vila upp sig. Utmed stigen rann en underbar liten bäck som lystes upp av de ljustrålar som lyckades tränga igenom de täta trädkronorna och ljudet av rinnande vatten gjorde att man blev törstig. Så på bergets topp tog jag mig ett par nävar av det rena vattnet. Därefter väntade jag in mina fiskevänner som snart anlände till bergstoppen. Vi slog läger utmed tjärnen och plockade upp våra fiskesaker. Vi började fiska och efter ett tag kom efter dyningarna av klättringen och jag gick och letade rätt på ett ställe med lite lä för vinden och somnade ganska fort.
När jag vaknade hade det börja skymma och det var dags att gå tillbaka till lägret. Där satt alla andra och pratade och de hade tänt upp en eld som sprakade under den annalkande natten. Vi satt runt elden och pratade om allt och alla. Den mörka natten kom flytande över bergstopparna och slöt ett svart hav över oss. Vi släckte elden och tog plats i våra sovsäckar och kurade ihop oss som små bebisar. Vi fortsatte att småprata men meningarna blev mindre och mindre och plötsligt sov alla runt mig. Det här var den första gången jag sov under en stor svart himmel, minna tankar rullade runt och det var svårt att hitta vägen till minna drömmars rum. Jag slöt mina ögon och plötsligt vaknade jag upp. Jag lyssnade om det var någon annan som var vaken men minna vältränade fiskekamrater sov. Det enda livstecken de visade var en doft av dånande snarkningar. Jag slöt ögonen för att hitta tillbaka till det rum där allt är lugnt och stilla. Men oron i kroppen tog över och mina öron spejade efter det allra minsta ljud som fanns. I samma sekund förstod jag att det bara var att stiga upp och möta den underbara gryningen som fanns där runt mig. Jag smög ner till den blanka tjärnen där vi hade slagit läger. Solen hade inte hunnit upp över bergstopparna, men den stora underbara måne lyste upp tjärnen, den var som en stor spegel. Ett par fåglar kvittrade nånstans inne i mörkret, inne i den kompakta skogen och allt var som en dröm.
Natten hade varit kall, och jag kände att en sprakande eld var det enda som fattades för att få morgonen att bli fulländad. Jag famlade runt för att hitta lite kvistar, för att få fart på elden. Efter en stund hade jag grunden för brasan. Ljudet från mina tändstickor fick en del av fåglar att öka sina morgon melodier. Ljudet från de små kvistarna som fortfarande var blöta av morgondaggen, var som en underbar melodi, som gjorde att allt blev varmt av bara ljudet, men också av att det gav ett värmande ljus som snabbt slukade all kyla som fanns i min närhet.
Jag letade upp mitt fiskespö som låg under en gran och därefter letade jag upp min maskburk. Jag agnade min krok och slängde ut linan med det lilla röda flötet på. Ljudet av linan fräste under ett par sekunder och sen försvann ljudet av linan och ett plums hördes, de ekade i skogen för några sekunder och så blev det tyst. Dyningarna från flötet bildade små ringar i vattnet som blev större och större och till slut försvann de, tjärnens spegeln var hel igen. Tiden stod stilla och jag njöt av den underbara natur som fanns. Plötsligt smög en stor varelse upp ovanför bergen, det var solen som visade sitt gula ansikte för första gången denna dag. Den log och pressade bort all morgondimma som låg som ett vitt skynke över marken och den väckte alla som blev träffade av den. Solstrålarna och tystnaden blev mindre och mindre och plötsligt verkade det som om alla var vakna. Just i denna sekund gungade det till i mitt flöte, luften fylldes med ett spännande ögonblick, efter några sekunder gungade det till igen och plötsligt försvann flötet under ytan, jag ryckte till i mitt fiskespö och de små rycken klargjorde att det var en fisk som fastnat. Jag spände min spärr på rullen och börja försiktigt veva in linan. Den så smått vaknande morgonen fylldes med ett spännande ljud från rullen. Fisken gjorde lite motstånd, det knarrade från spärren på rullen och det gjorde allt så spännande. Spänningen ökade i takt med att fisken gjorde motstånd och närmare och närmare land fick jag den. Fisken gjorde ett par desperata försök att komma undan, men hans försök var förgäves för den satt ordentligt fast i kroken. Till slut simmade den i min håv. Min kropp skakade av spänning och allt var som en dröm. Plötsligt knakade det till i skogen bakom mig och min bror kom ner till vattnet. Vi pratade och njöt av en underbar morgon uppe på ett berg. Vid kanten av en underbar tjärn, som sen lång tid tillbaka hade hittat sitt bofasta läge. SLUT
|